Magic is the highest form of natural philosophy

När jag lämnar vägen, den upplysta vägen från vilket mörkret i det okända är ogenomträngligt, ser jag mer och mer att mörkret är inte ett ogenomträngligt mörker. Det blir mer och mer ett svagt ljus som långsamt långsamt blir starkare. Jag är inte ensam men hatet driver mig till rädsla och skräck, jag skyddar mig mot det okända och det skräckinjagande, ändå fortsätter jag att offra mig själv i fullmånen. Jag greppar tag i naturen och försöker hålla mig fast, inte tillbaka till samhället. Mina armar blir till gummi slutar lyda mig hänger bara slappa vid mina sidor.